Innanför ett av de många fönstren står en man och ser de grå fåglarna lyfta upp mot himlen. Deras täta, blanka, vassa vingar skall skära de tunt målade molnen i fransiga, lasiga, repade slimsor. Ovanför den blåbestrukna fonden sträcker sig den gränslösa, djupa, väldiga, outsägliga oändligheten som skall skillra av de silvergrå vingarnas vitbländande dån som snart fyller den skälvande, strålande, vida rymden.