Intagen den 17 maj. 38 år gammal. Änkling. Fyra barn varav det minsta är fyra år gammalt. Försörjning som bonde och kroppsarbetare under fattiga omständigheter. Under vintern blivit nedslagen, modlös och kraftlös. Säger sig nu vara övertygad om att allt och alla är emot honom. Säger sig veta att hans släktingar och grannar är ute efter att skada barnen. Menar att han starkt förnimmer hur hela världen sakta men säkert föröds och fördärvas. Hans släktingar säger att han uppträtt nyckfullt och betett sig konstigt under många år. Efter det att han besått sin åker förlidna sommar, lämnade han den och kom aldrig att skörda grödan. Anfall av dysterhet och svårmod med återkommande försyndelseidéer. Vid samtal svarar han redigt, om än kort och stötvis. Det ser ut att kosta honom stor möda och ansträngning att tala. Frågar om han kan få stanna här en längre tid, då »allt här är så vackert».

Intagen den [oläsligt]. Är sedan länge känd av alla här i trakten och vida omkring. Säger själv att han har rykte om sig att vara en fotvandrare och vagabond av rang. Har även blivit omtalad för sin vanföreställning, vilken han själv spridit vitt och brett, att han är en av landets mest framstående potatisodlare och att han har förädlat många sorter. Upprepar att han kommer från det han kallar rena mörkret. När han ligger i långbadet hävdar han att det är fullt av silverglittrande fiskar i vattnet och låter sig inte övertygas om att det är en sinnesvilla. Det sorgliga i hans belägenhet tycks inte alls bekymra honom. Hjärttoner rena och god muskulatur. Skrattar ofta och talar stundvis livligt för sig själv. Hans uppträdande präglas av en rastlös iver, och han kommer dagligen med en mängd planer och förslag.

Intagen den förste i december. Änkling. Har sedan förlusten av den ende sonen uppträtt allt mer förvirrat och oberäkneligt och stundtals aggressivt. Hävdar att sonen icke alls är död, utan att denne gjort sig själv odödlig och därtill har konstruerat ett otal fantastiska maskiner, instrument och apparater vilka han snart skall överbringa till mänsklighetens fromma. Är somliga dagar orolig och andra åter lugn och fridsam. Frågar ständigt om och om igen om icke sonen ännu kommit. Går stundvis omkring rådvill och sökande. Knäpper då oupphörligen upp kläderna och klär till hälften av sig. Läser emellanåt böner. Nattetid är han sömnlös och går uppe och gråter och stör då de andra patienterna. Lätt arytmi och biljud vid första tonen vid spetsen.

Intagen den 13 december. Orolig. Har under de senaste fjorton åren oupphörligt arbetat med konstruktion av en perpetuum mobile, av evighetsmaskinen. Enligt samstämmiga uppgifter från vittnen har detta arbete slukat all hans tid och det har varit mer regel än undantag att han arbetat hela nätterna igenom. Det sägs att han har spenderat en ansenlig summa pengar i sina försök att lösa denna uppgift. För en kort tid sedan ansökte han om ett understöd för att med hjälp av detta kunna färdigställa och slutgiltigt patentera sin maskin. Har även i övrigt haft en återkommande mani för att spekulera. Säger nu att han känner hur hans tankar stöter emot och blir stående stilla. Säger att hans tankar häftar vid omgivningen eller häftar vid väggar och vid möbler och att han inte kan lösgöra dem utan tvingas stå helt stilla tills detta häftande självt går över.

Intagen den 11 januari. En ung kvinna. 23 år gammal. Säger att hon vet allt vad som kommer att hända i hennes hemby. Säger att hon varit död och fått komma till himlen och där vistats i ett högt, ljust torn där hon har känt sig outsägligt och välsignat lycklig. Säger sig där ha talat med sina döda anförvanter, sett änglarna och därefter återvänt till jorden. Tycks i övrigt ha ett gott förstånd och vara väl begåvad. Ansiktet visar en viss asymmetri och hyn gråblek och sjuklig. Läpparna krustabelagda och såriga. Blicken klar och ofördunklad. Lystrar oberäkneligt till tilltal, sjunger stundvis entonigt och stilla. Gör emellanåt liksom avvärjande rörelser med händerna. Är i perioder bortvänd och sluten. Reagerar då för nålstick, men skriker inte.

Intagen den 5 juni. 31 år gammal. Talar klart och tydligt och förnuftigt, men säger att allt tycks honom som vore det fel. Det han förut trodde var rätt tycks nu, säger han, fel. Upprepar detta gång på gång, men kan inte förtydliga. Har försökt att hänga sig i en näsduk. Säger att han bragt sin bror om livet. Oupphörligt under samtalet beklagar han sig över svårigheter med att få allt rätt. Säger att han inte kan reda upp det, att han inte kan begripa hurudant det är, men kan inte vidare redogöra för vad han då menar. Plågas av tvångsfenomen, måste exempelvis gå genom en dörr på ett bestämt sätt, om detta inte lyckas honom måste han vända och gå tillbaka och gång på gång göra om det.

Intagen den [oläsligt]. Har en gladlynt och sorglös läggning. Samlar släta stenar, snörstumpar och häftstift och andra småsaker som han själv säger kan »komma väl till pass». Är i allt oegennyttig, snäll, mild och hjälpsam. Säger att Kristus har ålagt oss att hjälpa och förlåta. Kan i timtal stå vid fönstret och se ut mot horisonten. Säger att det stora snart skall ske, men säger sig inte veta mer om detta stora än att det närmar sig med allt större hast och att det är lysande, vidsträckt, oskymt och fritt.