I:1


                                                                             (memorable speech)


Bakom föreställningen om vad poesi är ligger under avsevärd tid av litteraturens historia en övertygelse att den i sista hand är något muntligt som överförts till skrift, en minnesvärd muntlighet som nedtecknats. Memorable speech. Övergången till skrifttänkande i poesin är en flerhundraårig »oren» process. Den i »diktform» uppställda dikten etableras under handskriftkulturens tid, dvs. under medeltiden, och är fullt utbildad vid boktryckarkonstens genombrott. »Dikten som objekt» görs till norm, en norm som dock inte är självklar. De äldre föreställningarna om dikt som tal, som framförande, lever kvar i olika sammanhang och olika länge.

I fornengelska och fornisländska handskrifter framgår inte skillnaden mellan prosa och poesi av textens utseende. Är därför poesin skriven som prosa? Frågan är felformulerad – därför att det heller inte finns någon »prosanorm». Det är skrift – rätt och slätt. Grafiskt är dessa äldre texter såväl icke-prosa som icke-poesi. Texten-skriften är en icke-genre. Det är framförandet och läsarten som gör genren. Roman Jakobsons begrepp »poetisk funktion» skulle kunna tillämpas här: poesi är språk som drar uppmärksamheten till sig som språk. Även episk dikt i bunden form skulle i detta fall kunna räknas till poesifältet.



::: Vidare till nästa avsnitt