I:6

                                                                             (läsa högt)

Är den första dikten i den engelska litteraturen en dikt? Från 680-talet? »Cædmons sång»: Nu scylun hergan hefænricæs uard, metudæs mæcti end his modgidanc, uerc uulderfadur, sue he uundra gihuæs, eci dryththin or astelidæ. He ærist scop ælda barnum heben til hrofe, haleg scepen; tha middungeard moncynnæs uard, eci dryctin, æfter tiadæ firum foldu, frea allmectig.


Nu scylun hergan            hefænricæs uard,

metudæs mæcti             end his modgidanc,
uerc uulderfadur,            sue he uundra gihuæs,
eci drythin,             or astelidæ.
He ærist scop              ælda barnum
heben til hrofe,             haleg scepen;
tha middungeard             moncynnæs uard,
eci dryctin,              æfter tiadæ
firum foldu,              frea allmectig.


Nu skall vi hylla                 himmelrikets väktare,
den mäktige skaparen,                   hans sinnes storhet,
härlighetsfaderns verk,               eftersom han en gång,
den evige drotten,                 gjorde undren.
Först skapade han               åt släktenas barn
himlen till tak,            den helige tillverkaren;
mänskoättens väktare              mätte ut en boning,
den evige drotten,                den allsmäktige herren,
smyckade därefter                 mänskornas jord.


Den lärde angelsaxaren Bede berättar i sin krönika från år 731 – på latin – om hur den illitterate herden Cædmon undfår diktens gåva. I en av handskrifterna återges dock – i marginalen till den latinska texten – Cædmons »dikt» i fornengelsk version i fyrtiotvå ord. Dikten – eller rättare sagt det enda fragment vi känner till – finns också i ett antal senare versioner. Den är säkert inte tillkommen i ett stall på Guds egen uppmaning och inte i sömnen, som den vördnadsvärde Bede säger om den enkle gudsmannen Cædmons första dikt: »då han vaknade ur sin sömn, kom han ihåg allt han sjungit, och han lade strax till ytterligare några ord».  Allt som är bevarat av den mytiske Cædmons diktning är dessa få ord – knappast någon poet har blivit så känd för en så ringa produktion. Det är upplagt för övertolkning. Den första historien blir också den vackraste. Och det har diskuterats om det över huvud taget rör sig om en dikt. Är detta »poesi» eller »rytmisk prosa»? Eller kanske bara ett enkelt svar på första hälften av kristenhetens mest kända kortdikt: »Fæder ure þu þe eart on heofonum...» Fader vår, den evige drotten. Om det är poesi kan bara avgöras om Cædmons ord läses högt. Utgivarna från 1800-talet och framåt har dock varit säkra på sin sak och konstruerat ett sätt att visa att det är (skrift-)poesi = »Denna text är en dikt». Går man till den ursprungliga eller rättare sagt första berättelsen om denna dikts tillkomst får man veta att det är en drömd ordsekvens, ett slags tyst tal efter ett uppvaknande.





::: Vidare till nästa avsnitt