IV:1

                                                                           (urhem, makrostilar)

Samtal gör inte dåliga texter till bra texter. Samtal har inga markerade radslut, de tar bara slut eller tar aldrig slut. Relationen mellan tal och skrift är komplicerad. Förvisso föreligger ingen osäkerhet beträffande sucessionen höna-ägg – men förhållandena är komplicerade nog. Och föränderliga. De påminner om en klassisk filologisk stridsfråga. Man frågar inte längre efter området för det indoeuropeiska urhemmet – man frågar i stället: var råkar detta urhem för tillfället vara beläget? Den pontisk-kaspiska stäppen? Anatolien? Svaren liksom uppmärksamheten växlar. Här-och-nu förskjuter historiens spelplatser.

Skrivandets ögonblick är inte samtalets ögonblick. Det handlar om vitt skilda slag av individuell och social energi, dialogiska koreografier och kulturella genrer. »Före och runt varje text utbreder sig en geografi av redan inrättade stilar och förebilder, bland vilka texten måste bryta mark (vare sig den modifierar, imiterar, pastischerar, parodierar, kombinerar eller slätt ignorerar). Dessa makrostilar är klangliga och betydelsemässiga referensområden för varje språkligt yttrande. Det individuella ordet befinner sig i en osynlig dialog så fort det tar hänsyn till dem» – säger Horace Engdahl i ett referat av Michail Bachtins syn på den litterära textens dialogicitet (Stilen och lyckan, s. 39).

Samtalets poetik, textsamtalets poetik – ordsammanställningarna vill sig inte. Går inte. Poetik talar om hur något görs. Eller i äldre tid: borde göras. Polisförhörets och domstolsförhandlingens poetik. OK. Liksom politikens poetik, bilindustrins poetik, syndikalismens poetik. Eller dialogundervisningens poetik. Textsamtal har inget med gestaltning av själva samtalet att göra. Men kan ha konsekvenser för hur något senare kommer att se ut. I bästa fall en övning att följa en text en bit bortom läsandets konventioner. Några ord smälter samman med mina egna ord, andra underbygger en tanke, ytterligare andra uttrycker andra avsikter och för mig främmande tolkningar, dold eller öppen polemik. Och en textsamtalsledare kan vara bra att ha när tre-fyra-fem saker sägs samtidigt och meningarna hoppar omkring. Liksom en talarlista. Ett textsamtals dialogiska relationer är inte detsamma som en texts dialogiska relationer, som författarordet.





::: Vidare till nästa avsnitt