IV:5

                                                                      (retorik, moral, trycksvärta)

I Litteraturens nollpunkt (1953; sv. övers. 1966) riktar Roland Barthes uppmärksamheten mot de förändringar som skett beträffande synen på litterära formspråk under de senaste århundradena. En av de mest genomgripande förändringarna som framhålls i den långa essän gäller frågan om »form» vs »språkmoral»: »Ty så länge språket tvekar om sin egen struktur kan det omöjligt finnas en språkmoral; formspråket uppstår inte förrän i det ögonblick då språket, som är nationellt betingat, blir ett slags negativitet, en horisont som skiljer det förbjudna från det tillåtna utan att närmare fråga efter anledningen till eller det berättigade i ett sådant tabu. […] Naturligtvis har även de klassiska författarna sysslat med formens problematik, men debatten gällde då inte formspråkens mångfald och innebörd och än mindre språkets struktur; det var bara det retoriska elementet som diskuterades, dvs. frågan om hur framställningen bäst borde utformas för att nå sitt mål: att övertala. Det borgerliga formspråkets singularitet motsvarades alltså av retorikens pluralitet och omvänt upphörde de vetenskapliga utredningarna om retoriken kring mitten av 1800-talet i samma ögonblick som det klassiska formspråket upphörde att vara allmängiltigt och de moderna formspråken föddes.» (s. 40 f.)

Klassicismens litterära former byggde ytterst på retorikens övertalande och muntligt präglade förståelsemodell. Med den borgerliga litteraturens framväxt skedde en djupgående förändring – mot den tryckta skriften som litteraturens yttersta, ja, enda framträdelseform. Det var i trycksvärtan själen fanns, där fanns meningen, naturen själv, frestas man säga. Då romantikern Atterbom är som mest ivrigt sysselsatt med att försöka kämpa ner klassicismens kvarvarande bastioner är han bokstavligen nedfläckad av trycksvärta. I Petra Söderlunds avhandling Romantik och förnuft. V. F. Palmblads förlag 1810–1830 (2000) som till stor del handlar om den romantiska rörelsens materiella bas, återges följande ögonblicksbild: »Geografiskt centrum i detta nätverk av relationer var Akademiska Boktryckeriet i Uppsala. Förutom Atterbom och Palmblad bodde också Axel Stenhammar på tryckeriet fram till mitten av 1810-talet. [...] Även Claes Livijn hälsade på och bodde på tryckeriet. Under en tid på 1810-talet bodde Samuel Hedborn och P. A. Sondén under längre perioder på tryckeriet. [...] Det var på tryckeriet, ’vid en god butelj’, som Palmblad, Atterbom och Törneros 1825 läste nyutkomna dramatiska arbeten av Stagnelius. Atterbom skrev många år senare om de till Palmblads ’dagordning hörande aftonsamqväm, det, under det låga taket af hans första boktryckarboning, ömsom de glädtigaste, ofta jemväl sinnrikaste samtal vexlades [...] i ett rum så trångt att stundom en och annan af sällskapet måste lägra sig på golfvet’». (s. 92 f.)

Den svenska romantikens geniala jag-gestalter dignar under bördan av kollektiv korrekturläsning. Deras andra hem och egentliga paradis är tryckeriet. Den nya teknologin säkrar herraväldet över den oändlighet och den natur som tillbeds. Den tillbakablickande romantiken är den nya medieteknologins fröbädd.

Den nya fortsatta icke-klassicistiska ordningen demonstreras kanske tydligast på andra sidan Atlanten av (post)romantikern Walt Whitman. I ett reklamblad för 1860 års utvidgade utgåva av Leaves of Grass har poeten inget att anföra om diktverkets revolutionerande budskap och poetiska kvaliteter. Det nya har uteslutande med den utsökta och närmast profetiska hårdvaran att göra: »The typography will be found to vie in elegance with any thing ever issued from the American or English press. The paper is thick, white, and of superfine quality; the electrotyping from the Boston Stereotype Foundry; the printing by Rand, has been done with extreme care, with the best of ink; the binding is substantial and unique; the steel portrait, by Schoff, (from a painting by Charles Hine, of New York,) will enhance the reputaion of that first-rate artist.»





::: Vidare till nästa avsnitt