Kalla på själ, så trött och tung
Och låt min trötta kropp i ro
Min kropp sig böjer, trött och tung
Trötta på allt vårt eget

Kring nejden spörjes gråt och sorg
Om aftonen är pust och gråt
Här nere är en smärtans dal
I nödens högsta smärta

Tänk: tiden snart förbyter sig
Jag gläder mig åt tidens fart
O må vi märka tidens flykt
Och tiden allt fördriver

Och tårars säd blir glädjens skörd
Den rätta glädjen giva kan
Till sist en evig glädje få
Vår glädjes stund upprunnit