Det höga, väldiga, vida rummet sträcker sig ut mot den skillrande, svagt välvda horisonten. Lanternornas, sökarljusens, strålkastarnas tunga ljus sprider sig över den oändliga, djupa, glasiga vidden. Ångans vita flingor formar skimrande, skira ridåer vilka sveper över landskapets blyertsgrå formationer. Fårornas djupt skurna linjer bryter de planade fält där fasta broar binder samman bräddar, strandbrinkar och skränter.

Nikola Teslas sinnen var oerhört känsliga. Han kunde höra en klocka ticka flera rum bort. Och när en fluga landade på bordet bredvid honom stördes han av den tunga dunsen. En vagn som skramlade nedför en gata en mil bort skakade hela hans kropp. Och var gång han gick under en bro kände han ett nära nog olidligt pressande tryck över sin hjässa. I totalt mörker upptäckte han ett ting eller en människa på tolv fots avstånd genom en speciell känsla i pannan. Hans liv var fyllt av uppfinnande, konstruerande, matematik. Det sägs att han vissa tider räknade vart steg han tog. Och när han satte sig vid middagsbordet beräknade han rymdmåttet på varje tallrik, kopp och skål som stod framdukad. Han valde oftast att göra saker tre åt gången eftersom han föredrog tal som var delbara med tre. Han hade svårt att skilja verklighet från sken och fantasi. Många gånger såg han ting, tablåer och scenerier som andra inte alls kunde se. Dessa åtföljdes ofta av starka ljusblixtar. Själv skriver han: »När ett ord sades till mig, såg jag den levande bilden av tinget det benämnde framför mina ögon och jag var ibland helt oförmögen att avgöra huruvida det jag såg var verkligt eller ej». Då han bevittnat någon särskilt nervslitande scen, skriver han, »tvingade sig, under nattens stillhet, en livfull bild av scenen in framför mina ögon och förblev där trots alla mina försök att slå bort den. Ibland stannade den fixerad i rummet även då jag körde handen igenom den.» Tesla besökte lika gärna påhittade som verkliga städer, och umgicks gladeligen såväl med verkliga människor som med dem han endast kände i sin fantasi.

År 1871, då han är femton år gammal, börjar han experimentera med turbiner. Han drabbas av malaria vid denna tid, blir sängliggande och läser dagarna i ända. I en av böckerna hittar en gravyr av Niagarafallen och ser då, i sin tanke, hur ett stort hjul skulle kunna drivas av det väldiga fallets enorma kraft. Under en promenad våren 1882, då han går och reciterar Goethes Faust, får han så den snilleblixt som sedermera skall leda fram till konstruerandet av en växelströmsmotor och det polyfasa system, vilket skall göra det möjligt att distribuera elektricitet över långa sträckor. Tesla anlitas av Westinghouse som 1883, av Niagara Falls Power Company, får uppdraget att bygga Niagarafallens två första generatorer. Kraftstationens vidsträckta tunnelsystem står färdigt samma år. Året därpå installeras de tjugonio ton tunga turbinerna, då de största i sitt slag. Kraftverket står klart 1895 och våren 1896 lyses staden Niagara Falls för första gången upp av elektricitet. I november samma år har denna elektricitet framgångsrikt distribuerats till Buffalo. Under den »kraftbankett» som hålls för att fira ögonblicket får Nikola Tesla ikläda sig rollen av kraften själv och besvara borgmästarens skål till elektriciteten.

Not (tillfälligt avbrott): Klockan 17:16:11 den 9 november 1965 drabbas nordöstra USA av det då ojämförligt största strömavbrottet i kontinentens historia. Ett mörker utbreder sig. Piloten vid United Airlines Dale Chapman befinner sig på en höjd av trettiotusen fot ovanför New York då han upptäcker att staden är borta. Under honom finns bara ett vidsträckt ingenting. New York kommer att vara utan elektricitet i fjorton timmar. Tiotusentals tunnelbaneresenärer sitter fast i de tysta vagnarna. Brandmän bryter sig igenom väggar i stadens skyskrapor för att befria människor som fastnat i hundratals hissar. Tretton främlingar som tillsammans är fångade i en hiss på tjugoförsta våningen i Empire State Building lär under natten känna varandra så väl att de bildar The Blackout Club som under de kommande åren fortsätter att träffas. New York Hilton Hotel gör slut på trettiotusen stearinljus den natten. Amatörastronomer ser en än mer stjärnfylld himmel. Felet spårades så småningom till en liten automatisk säkerhetsanordning, ett slags säkring, i kraftstationen Sir Adam Beck Nummer 2 vid Niagarafallen.

Källa: Pierre Berton, Niagara: A History of the Falls, Penguin Books, 1998