I riktskäret ställs de minsta männen med den minsta hästen innanför kambiets
ljusa ring. Den vita skjortan bländar, anletsdragen, sadelpåsen, markens
ris och trädens grenar i den starka, vitbrännande solen. Skriver att det
är den sista dagen. Skriver att det är den sista dagen i det starka ljuset.
Skriver att det är den sista dagen någonsin, den yttre i en rad av dagar,
alla vita, brännande och heta. Allt som återkastar ljuset, den bländande
skjortan, markens ris, bråte och grenar, anletsdragen, den fårade barken,
hästens mule, trädens torra grenar. Kambiets kalkvita ring är höljd i riktskärets
slutande skugga där de gångna åren, årsringarnas skiktning, reser sig som
en mörk, fast, enhetlig vägg. De minsta männen med den minsta hästen står
den sista dagen på kanten av en lång rad av dagar, fästad i ringar av år.