Marie Silkebergs essäistik ställer centrala frågor om den samtida poesin och diktens beröringspunkter med andra konstarter. I avståndsmätning läser hon diktare som Inger Christensen, Göran Sonnevi, Anna Rydstedt, Willy Granqvist, men behandlar också övergripande teman, som kärleken – eller döden – i 90-talets poesi. I hennes texter framträder ”skrivandets ögonblick” i all dess sammansatthet, och i poetikens nu ingår också länge sedan döda författare som Erik Johan Stagnelius, Stéphane Mallarmé, Edith Södergran, Jean Genet och Karin Boye.