Jag fortsätter att städa hemma. Går igenom anteckningar, dagböcker, mail... Under sju års tid har jag samlat på bokstaven M. Det har inte varit någon heltidssyssla, men då och då har jag hittat ett nytt M och lagt till min samling. En encyklopedi som utgår från en bokstav. En personlig ordlista. På något sätt var det möjligt att katalogisera nästan allt som var viktigt i mitt liv under denna bokstav. Här fanns min mamma och pappa, släktingar, barn, resor, filmer, böcker... Jag ska ge ett exempel:

Minneman. Min pappas smeknamn när han var liten. Det var det namn han gav sig själv.

Jag går runt i lägenheten. Ser hur pappas saker blandas upp med mina egna. Stannar till då och då – tänker på pappa. Hur den här boken brukade stå i hans bibliotek. Var han läste den här ungdomsboken. Hans saker integreras nu i mitt hem. Hans minnen, hans röst, delar av hans väsen är nu en del av mitt liv. Något av honom finns kvar. Ett tag till.

Jag sitter på Gotlandsfärjan. Jag känner mig sluten, tom, dränerad. Stackars K som sitter bredvid försöker förhålla sig till denna närmast döda man. En TV utan ljud visar filmen ”The Reader”. En pojke läser. Kate Winslet vill älska. Ett silverfärgat hav. Vid horisonten syns en tunn vit strimma ljus, en lucka i en gråblå himmel. Den typen av öppning som brukar symbolisera Guds närvaro på jorden. Och därbakom syns en blek sol som snart försvinner bakom en molnslöja. Skrivandet gör mig lugn. Det känns skönt att foga ett ord till ett annat. Tänka lite. Se ut över havet som hela tiden skiftar. Nu har ljusstrimman blivit en liten tunn fläck som kommer allt närmare båten. Jag stryker ett ord, byter det mot ett annat. Kate Winslet verkar ledsen. Stör mig på filmens casting. Pojken har ingen närvaro, ingen utstrålning. Nu är solfläcken borta. Stig ringer på mobilen. Jag svarar inte. Han ringer en gång till. Jag svarar inte. Vill inte prata med någon. Där utanför är allt ett grått dis.

För några år sedan började jag på en bok som jag kallade för ”Memory”. Titeln syftade både på en sammanställning av fiktiva nekrologer och det underliggande temat för hela boken var olika aspekter av minnet… minnesarbete, minnesförluster, minneskonstnärer, men också minnet som spel, förströelse, ren underhållning. Större delen av den boken försvann när min laptop blev stulen i Madrid. Bara bitar fanns kvar i pappersform. Jag återupptog aldrig den boken utan började istället att samla på ord som börjar med M.

Jag pratar med Stig Larsson på telefon och berättar om mitt M-samlande. Säger att jag just läser etymologisk ordbok. Stig blir entusiastisk: ”Åh, ja M är verkligen en av dom bästa bokstäverna.” Han berättar att han läst Elof Hellquists ”Svensk etymologisk ordbok” från pärm till pärm och det bästa var orden som började på Ma.

Jag har länge sökt efter ett system, en ordning som kan innehålla allt viktigt i livet. Att kunna kondensera världen till en minsta beståndsdel. Ett tag tänkte jag att min bok ”Djungeln” kunde vara en sådan bok. Något som jag bearbetar, ändrar, skriver till under ett helt liv. Jag kunde säkert valt något annat: färgen blå, kartor, böcker, resor... Men jag hittade ett system som fungerade för mig. I stort sett allt viktigt i mitt liv går att inordna under bokstaven M.

Här är några av mina viktigaste M-ord:

Margareta var mammas tilltalsnamn. Ett av hennes smeknamn var Millan.

Marguerite. Marguerite Duras lärde mig skriva. Tillsammans med Chandler. Det var när jag läste ”Älskaren” som jag kände lusten att skriva själv. Eller snarare fann en stil som passade mig. Marguerite är ju också det franska namnet för Margareta. Min mammas franska namn. Min mamma lärde mig skriva. Det är inte helt sant, men min första bok handlade om mamma.

M. Filmen. Mina ensamma år på Cinemateket i Stockholm. Efter min mammas död flyttade vi till Stockholm. Jag var 16 år. Under två års tid gick jag på Cinemateket nästan varje dag.

Murakami. K och jag träffade Murakami på hans kontor i Tokyo. Hans bolag heter Cinnamon Inc. Jag gav honom min film ”Brunnen” och tänkte att titeln skulle locka honom.

Marcel Proust. Under flera år har jag arbetat med en film som heter ”Hotellet”. Ett tema i den filmen är Proust. Hans liv speglat genom några hotell: Ritz i Paris, Danieli i Venedig och Grand Hotel Cabourg i Normandie.

Några andra M-favoriter: Martin Birk, Marienbad, monster, måne, mystik, magi, Medea, Macbeth, Miles Davis, Miles i Henry James ”Skruvens vridning”, M är huvudpersonen i Martina Lowdens roman ”Allt”, Montesquieu, Malaparte (försöker fortfarande komma in i hans hus på Capri), Maria Magdalena, Jesus mamma, Manolete, Maj är min födelsemånad, Mongoliet, Milano, Martini, Malaga, Marbella, Macau, Midsommarkransen, Metro, Mahou är mitt favoritöl i Madrid, Mina är min farmors namn, Molly är min faster, Marmont eller ”The Chateau” som det också kallas är ett klassiskt hotell i Hollywood.

Om man vänder på första bokstaven i Willys namn så blir det ett M.

Maupassant. Mot slutet av sitt liv satt Maupassant på sinnessjukhuset Doktor Blanches klinik. Carl-Johan Malmberg och jag gjorde ett radioprogram om kliniken som numera är turkiska ambassaden i Paris.

Manutius, Aldus.

Mahaut. En av huvudpersonerna i ”Greve d’Orgels bal” av Raymond Radiguet. En av Yukio Mishimas favoritböcker. Radiguet dog på Hotel Foyot i Paris. Ett hotell som revs 1937. Enligt Cocteau var hans sista ord: ”I natt blir jag fysiljerad av Guds soldater!”

M’as-tu vue. Sophie Calles bok/katalog. Jag kan känna igen mig i hennes sätt att förhålla sig till världen. Också hennes ämnesval: hotellrum, resor, tjurar. Leken med den egna identiteten. Infogat i texten är ett telegram av Simon Casas. En man som jag träffat i Madrid. Vi samtalade om det nedlagda hotellet Reina Victoria, mitt före detta favorithotell på Plaza Santa Ana. Det är numera ett designhotell som heter ME. En gång i tiden stal Casas Rimbauds halsduk från en utställning.

Malevitj. En natt drömde jag om en röd kvadrat. Det fanns något skrämmande över denna ensamma färgstarka form. Den ingick i en större helhet, omgiven av vita kvadrater.

Mellerud. På vägen till Dals-Ed. Tillbaka efter alla dessa år. Sitter längst fram i bussen, flyger fram på motorvägen. Minns andra resor, andra påskhelger. Det finns alltid en förbindelse bakåt. Denna påskdag öppnar dörren till andra påskdagar från det förflutna. För-flutna.