AUTOR:ETER - MISSINFORMATION #1

Jag älskar verkligen Hampus

Nina Pascoal

Det är enkelt, det går jättesnabbt, sa Hampus. Tio minuter, sen kommer bilen vara lika ren som oss, kanske renare! Han skrattade, hon log, handen på låret. Hampus var på gott humör, kaffestinn men fortfarande mjuk i kroppen efter spahelgen, orgasmen på hotellrummet. Det blir fint sa Sarah, utanför svepte de skånska, beniga träden förbi och hon sa inget men det susade i hennes öron, ett sprött ljud, som en avlägsen vissla. 

Macken var inte långt bort, de svängde in och ställde sig i kön till automattvätten. Bakom fylldes det på med bilar, det var fler som skulle tvättas. Sarah vände sig om och såg konturerna av deras ansikten: barnfamiljer och par, ensamma gubbar och singelmammor som fixerade deras mörkblå Ford med blicken. Sarah log mot dem i bakspegeln, nickade mjukt. De kunde nog inte se hennes ansikte men rörelsen lugnade henne, hon hade lärt sig att det fungerade när hon hade såna här dagar, bara själva handlingen att le, att vara extra mjuk mot Hampus. Tankarna hjälpte också. Jag älskar Hampus tänkte Sarah därför. Jag älskar Hampus, jag älskar Hampus, jag gör verkligen det. Nu kör vi in sa Hampus. Spännande! sa Sarah och hon var noggrann med att inte snåla med sina pigga utropstecken. Jag har aldrig varit i en automattvätt förut! Och den där skylten sa Hampus, pekade. När den lyser grönt ska vi köra ut, då är vi klara. Sara nickade, hon kände sig som ett kärl som fyllts till brädden av något vitt och kallt, segt. Det stelnade sakta. 

De hade verkligen behövt komma iväg, bara de två. Det hade varit mycket på jobbet, de hade knappt setts men nu var det lugnare, nu kunde de unna sig varma pooler och ångbastu, saltscrub, kvalitetstid, havsutsikt. Du behöver komma ner i kroppen sa Hampus till henne, kroppen vet vad den vill, det är bara att lyssna. Så Sarah lät kroppen värmas och badas, hon lät Hampus hand stryka den under ytan i bubbelpoolen. Är det skönt frågade Hampus, det är jätteskönt sa Sarah, vilket mysigt ställe och hela kroppen kändes varm och mjuk, den var len precis överallt eftersom hon hade vaxat benen och bikinilinjen på salong inför helgen, sedan försiktigt rakat venusberget och blygdläpparna hemma med ena benet upplyft, ankeln mot den hårda handfatskanten. Sarah såg ner i den lilla poolen och bubblorna reste sig till ytan och sprack, de var tusentals, hur många som helst och Sarah såg dem spricka och spricka och spricka, försvinna. Hampus log, Sarah log. Jag känner mig död när vi är tillsammans tänkte Sarah, fast kroppen lever. Är det skönt eller är det för varmt tycker du sa Hampus, nej det är jätteskönt, det är skönt att bli riktigt varm sa Sarah. Kroppen älskade allt: vattnet och bastun och den japan-inspirerade trerättersmenyn 

och desserten och whiskyn. Kroppen älskade när Hampus drog ner henne på den stramt bäddade sängen och kysste henne, tryckte sig mot henne så hon kände ståndet genom hans jeans, hans varma händer, blöta mun. När Sarah kände den molande lusten som rann ur den svullna fittan blev hon lättad. Om jag är död tänkte Sarah, då borde jag väl inte vilja knulla? Sarah älskade Hampus, det blev tydligt när hon såg de glansiga, vackra människorna i spegeln vid sängen som levde, som var så jävla kåta. Jag älskar dig sa Hampus efteråt, jag älskar dig sa Sarah, jag älskar Hampus, jag älskar verkligen Hampus tänkte Sarah men hon kunde ändå inte somna, hon kunde inte. 

De hade smort in sig med body lotion på morgonen innan utcheckning. Två små rosa, spänstiga tuber och Hampus och Sarah hade tagit varsin, låtit det ta tid, gnidit mjukt tills det inte var kladdigt längre utan verkligen gått in i huden. Nu fyllde doften hela bilen. Ros och patchouli hade det stått på tuben. Men det var också något annat, lite örtigt. Sandra tog ett djupt andetag, drog in luften genom näsborrarna. Vad kunde det vara? Rosmarin? Det luktar underbart tänkte Sarah. I bilarna som köar utanför luktar det äckligt, gammalt och instängt tänkte Sarah och hon fortsatte, det susade i öronen och Sarah lät tanken vidgas, lägga sig över henne och Hampus som en slags elastisk välsignelse: men i min och Hampus bil doftar det rosor och patchouli och rosmarin. Vi doftar rosor och patchouli och rosmarin och det kan verka som en oansenlig detalj men det är egentligen tvärtom: det säger allt och det betyder allt. 

Nu börjar det nog när som helst sa Hampus, han kikade utåt och uppåt mot de illgröna borstarna, de var placerade både ovanför bilen och på sidorna. Spännande! sa Sarah. Hon andades, hon log och inuti Sarah pressade sig det vita sig mot hennes kanter, som att själva stelnandet fick massan att expandera, gjorde kroppen för liten. Jag älskar Hampus, jag älskar verkligen Hampus och vi har haft en underbar helg tänkte Sarah medan tvätten drog igång. De hårda vattenstrålarna kom från flera håll samtidigt och det lät som en storm, som barndomens tunga ösregn, det där som nästan gjorde ont mot axlarna när man sprang igenom det. Borstarna kom. De gned och gnuggade och det skummade om bilen, ett vitt, vattnigt lödder med små bubblor. Sarah såg det rinna längst med rutan, bubblorna som flöt längst med den mörkblå lacken, ner genom avloppsilens mörka hål. Det här blir nog riktigt bra sa Hampus, ja verkligen! sa Sarah. En torr, varm klippa tänkte Sarah, jag vill ligga död på en klippa och sedan vakna till liv, jag vill resa mig upp och se mig omkring. Du tack för en jättefin helg sa Hampus, jag älskar dig, ja tack för en underbar helg sa Sarah och hon såg först på Hampus och sedan på skylten, hon väntade på att den skulle bli grön.