(Slutsåld)

Olav H. Hauge (1908–1994) är en av de stora i nordisk 1900-talslyrik. Och redan i sin samtid en självklar klassiker i norsk litteratur, närmast en nationalskald. I sin essä Och jag var länge död diskuterar Staffan Söderblom den haugeska egenarten och författarskapets dolda och uppenbara poetik, dess ofta bråddjupa ambivalenser.

Staffan Söderbloms läsning av Hauges dikter tar utgångspunkt i tidigare tolkningar, och fördjupar, modifierar och ifrågasätter med en sällsynt integritet och intensitet. Ett slags omläsningar – men som om Hauges dikter lästes för första gången.